[André Berger] “Ja, det är onekligen smickrande att bli utvald som veckans porträtt! Snart kanske jag t.o.m. hänger på Nationalmuseum? My 15 minutes of fame have just begun. Kul! Jag ser onekligen ut att höra hemma på 1700-talet att döma av det excellenta utförandet! Det är sannerligen något annat att se det i färdigt skick än på en liten bild på Internet! Magnifikt! Kan bara hålla med dig om att resultatet blev fantastiskt bra! Jag tycker att ansiktsuttrycket är precis lagom högtidligt för ett 1700-talsmotiv och är ypperligt väl infogat i originalet. Till skillnad från många andra fotografier på mig själv så tycker jag att ansiktet här är med verkligheten överensstämmande.”.
[André Berger]
Ja roligt och kul på samma gång. Porträttets grundidé är ju att framhäva karaktären hos den porträtterade på ett sätt som fotografiet inte förmår riktigt, förutom kanske vid arrangerade ateljébilder och sällsynta snapshots. Här kunde vi tillsammans välja en förlaga där du kan identifiera dig, känna en samhörighet med, som i ett tidigare liv… där du träder ur det vardagliga. För mig är det magiskt varje gång detta händer. Att använda “ready-mades” på detta vis, gjorde ju även dåtidens konstnärer, och den som skulle porträtteras valde från färdiga förlagor, precis som på Post Art. Jag hoppas Roslin ler i sin himmel.