“Vernissagen av dubbelporträttet blev en strålande succé! Monica och Harald blev både överraskade och mycket glada över att se sig inkarnerade som strävsamt par på prärien.  

Tack för en lysande insats!”.                       /Anna Erlandsson

Roligt och kul på samma gång. Grant Wood’s “American Gothic” får en uppdatering. Kul att presenten blev lyckad efter allt hemlighetsmakeri. Hoppas ni får till en passande inramning. Vill ni ha en kopia till mycket bra pris så går det bra. Tack för beställningen, ännu en gång.     Zigge

VECKANS PORTRÄTT & gästbloggare: Mats Werners bröllopspresent till fru Ann på deras femtionde bröllopsdag! Grattis till er båda! Här är Mats historia runt det hela;

“För närmare fyra år sedan fick jag plötsligt för mig att det bara var två år kvar tills dess hustrun och jag skulle fira vår femtionde bröllopsdag! Vi vet ju hur viktigt det är att inte glömma dessa bemärkelsedagar och hur illa det kan gå för oss om vi glömmer! Alltså slog jag till när jag fann denna gamla målning i en antikaffär. Målad av Alexander Roslin som uppenbarligen föreställde ett par förfäder till oss eller rentav en tidigare inkarnation. Ramen bar den nötta inskriptionen: ”M le Patron Osquar Werner de Cumbla et Mme Marguerite Feuillerameau la Fleur par M A. Roslin”. Tänkte att detta väl vore en bra present till den 50-åriga bruden!

Nej skämt åsido. Jag fann en konstnär mm vid namn Zigge Holmgren i Visby som förvandlar gamla mästerverk till porträtt av samtida personer med hjälp av photoshoppande, måleri- och fernissningsteknik. Allt utprintat på målarduk! http://www.post-art.se/ är adressen. Nu vidtog jakten på lämpliga porträttbilder av hustrun som kunde passa in i det valda dubbelporträttet av Roslin. Det var en hel del som skulle stämma, ansiktsvinkel, ljusfall mm.

Fann inget sådant foto där hustrun uppträdde utan glasögon. Lyckades lura ut henne på balkongen i perfekt aftonljus från rätt håll för att ta foto med farmorsmors gamla glasögon från 1800-talet. Det gick jättebra tills jag efteråt konstaterade att trots mängden av bilder jag tagit hade hon lyckats slå ner blicken på varenda bild! Nu kunde jag inte upprepa ett sådant lurendrejeri utan att skapa misstänksamhet hos henne. Istället fick det bli svärsonen som invigdes i komplotten och vid ett tillfälle då vi tog en gruppbild av hela familjen, ropade han till Ann att ta av sig glasögonen och titta ”hitåt”, vilket hon villigt och intet ont anande gjorde. Själv hade jag sett till att ta ett bra och anpassat foto av mig iförd mina gamla lumparglasögon.

Zigge gjorde vad han kunde för att göra dessa båda fysionomier Roslinska. Han var dock tvungen att spegelvända hustruns ansikte och byta frisyr. Men utan att han hade en aning om det så hade han funnit en frisyr med blommor vilket ju var synnerligen anpassat med tanke på hustruns livsintresse.

Ann och jag besökte Visby en vårhelg förra året och när vi kliver ut från hotellet, vad får jag se tvärs över gatan? Jo Zigges ateljé med butik! Nu blev goda råd dyra. Jag lyckades smyga ut ensam för att kolla att inget avslöjande fanns i hans skyltning. Tanke nummer två var, ska vi “slinka in” och “av en händelse” låta Zigge ta ett bra foto….. Situationen uppstod aldrig.

Så blev det nya mästerverket färdigt och då insåg jag som ett blixtnedslag: jag har tagit fel på två år. Det var ju 50-årig förlovning vi firade för två år sedan!

Porträttet har således stått inslaget i min garderob i två år! Och eftersom vi dessutom hastigt och lustigt beslöt oss för att flytta förra året så gällde det att smussla med det under flytten. Men i fredags var det så äntligen dags. Flera möjliga presentationssätt hade övervägts under det gångna året. Allt från att åka bort och fira med familjen på någon trevlig herrgård och där hänga upp porträttet så att vi ”av en händelse” gick förbi det och sedan bara hakade ner det och gick, till att bara överlämna det rakt upp och ner. Men det visade sig svårt att samla alla barn och barnbarn samtidigt och absolut inte på den ”rätta” dagen då ju vårt äldsta barnbarn Klara gick ut nian med därtill hörande luncharrangemang och sedan avslutningar för alla de fyra skolbarnen. Så firandet fick bli i miniformat och utan Johanna och Youngan som inte kunde komma upp från Malmö förrän nästa helg och då flyger Pontus…..

Klockan 10 i morse (söndag) skulle vi embarkerat ångfartyget Mariefred i Stockholm för färd mot Mariefred med bubbel och lunch i den fina konversationssalongen på övre däck och avslutning i vår trädgård på destinationen. Det skulle varit en traditionsförlängare då vi förlovade oss för 52 år sedan i damsalongen på ångfartyget Norrtelje och hade vår bröllopsmiddag i samma fartygs konversationssalong två år senare.
Men därav blev intet heller eftersom en packning runt en manlucka i den ångpanna jag var med om att samla ihop pengar till för många år sedan trilskades och läckte och kom att innebära flera veckors försening av seglationssäsongen! Så vad göra nu? Ju det fick bli lite spridda firanden här och där och nu och då, men på själva bröllopsdagen överraskade jag iallafall hustrun när hon kom ner till frukost med mästerverket hängande på köksväggen!

Ann gifte sig iförd den Werner-Hardtska brudkronan som sedan 1943 tillhör Vaxholms Församling till minne av mina föräldrars bröllop i den kyrkan tio år tidigare. Guldkronan är en av församlingens fyra brudkronor vilka står till disposition för alla som vill gifta sig i den kyrkan. Den senast skänkta är tillverkad av Lena Linderholm, såväl Vaxholms- som Strängnäsbo. Brudar inom den Wernerska eller Hardtska släkten får dessutom låna den för bröllop även på annan ort”.

                                                                                                            Mats Werner

“Whatever is worth doing at all, is worth doing well”, ansåg fjärde earlen av Chesterfield. Sagt och gjort: som 50-årspresent bokades resa till Gotland och personlig seans hos Zigge för porträttering.

Inför besöket tillbringade jag timmar i galleriet; detta var ju nämligen det svåraste, att välja förlaga. Skulle man ta något som en betraktare direkt skulle känna igen eller något mer obskyrt mästerverk? I det första fallet med risken att ingen skulle märka något (”jaha, där hänger en reproduktion av Bellman”) och i det andra antingen ögonblicklig igenkänning (”jaha, där är du, men vad har du på dig egentligen?”) eller inte (”en tavla, gäsp”). Jag lutade nog mest åt ett mer känt verk, Gustav III, Strindberg, något av Zorn, ”Skräddaren” av Moroni (en av mina favoritmålningar), kanske – lite crazy – Munchs ”Skriet”.

När jag fick diskutera saken med Zigge i hans spännande studio blev det dock genast lättare. Han introducerade tanken att det kunde vara bättre att välja en förlaga som de flesta inte direkt kunde identifiera och försäkrade att slutresultatet faktiskt skulle kunna bli så bra att en betraktare blev osäker på om detta var jag eller någon förfader. Då hade vi lyckats. För bästa resultat borde hänsyn också tas till kroppsform (jag passar inte i Zorns självporträtt, möjligen tre av mig…), frisyr (peruk på förlagan gör det hela betydligt enklare), ansiktsbehåring, glasögon m.m.

Med dessa kriterier var urvalet nere till ett par tre tänkbara förlagor, av vilka jag valde Roslins porträtt från 1776 av den ryske diplomaten Alexander Borisovitj Kurakin (M1E i galleriet), inte minst för hans magnifika röda rock. Förutom att kropps- och ansiktsform stämde mycket bra kunde vi också få till exakt rätt ansiktsvinkel eftersom Zigge själv tog fotot i studion. Detta är, vill jag påstå, nyckeln till ett riktigt bra resultat. Det enda som fallerade var en dags skäggstubb, som prinsen definitivt inte hade, men som Zigge lyckades tona ner under efterarbetet.

Redan efter några dagar levererade Zigge ett första korrektur. Han visade sedan prov på ett oändligt tålamod med mina påpekanden, typ ”reflexen i höger öga är fyrdelad, men bara enkel i förlagan, och jag tror att huvudet kanske är någon procent för stort mot kroppen”, ja, ni förstår… Zigge passade också på att lära mig lite om, i detta fall, det sena 1700-talets manér inom måleriet. Mycket snart var vi bägge nöjda med resultatet, som nu också är ordentligt inramat enligt konstens alla regler, visserligen i en nytillverkad ram (jag lyckades inte hitta en passande gustaviansk ram i rätt storlek), men ack så fint.

Tack för samarbetet, Zigge!        Magnus S.

“För drygt en månad sedan så gifte sig ett par goda vänner till oss. Vi ville därav lämna över en oförglömlig present till dem som de kan ta med sig resten av livet. Vi fastnade snabbt vid POST-ART och Zigges konstverk då vi aldrig tidigare hade sett något liknande. Slutresultatet blev både hänförande och fantastiskt likt bröllopsparet med unika detaljer. Brudparet i sin tur blev väldigt överraskade och glada för presenten. Tack POST-ART och Zigge för ett både professionellt, effektivt och vänligt bemötande! Trevlig sommar Zigge!

Another post on the topic: Potency enhancers: evidence‑based answers to common questions

VECKANS GÄSTBLOGGARE:  STEHN SÖDERMAN

“Min gamle barndomsvän Zigge Holmgren, Digital Maestro av utsökt världsklass, hedrade mig nyligen på min jämna födelsedag med detta fantastiska porträtt av mig, på Rembrandts vis i renässansutförande, men utfört på… Zigges vis. Zigge har byggt upp det av – och från – ett antal skisser utförda av en av de största mästarna i världshistorien, Rembrandt Harmenszoon van Rijn, samt ett antal bilder han hade av mig. Inte bara har han lyckats fånga känslan och ljuset i denna kompilation, utan han har också lyckats att få undertecknad att se ut som vore han målad av Rembrandt själv. Jag är så utomordentligt nöjd med det här konstverket och slutar aldrig förvåna mig hur Zigge faktiskt får till det, hur det är möjligt, för jag vet att i ett porträtt som detta ligger det runt 50 lager. Det gäller att ha tungan rätt i mun, och det har Zigge. Well done, käre vän, och tack för den fantastiska födelsedagspresenten”.           Stehn

Kommentar av Zigge Holmgren:  Stehn Söderman, en gammal barndomsvän i exil i USA sen 11 år. Han är själv en snajdig målare, och som verkligen blommade upp efter att han fick min gamla basker (!), som han sen i stort sett sov med… Han har en förkärlek för kitschens okrönte kung Odd Nerdrum, och Herr Rembrandt Harmenszoon van Rijn, så till Stehns 60-årsdag så hade jag sen länge förberett en ny non-Rembrandt, det självklara valet. Jag använde mig av ett antal skisser och oavslutade målningar och studier, och Stehn som kronan på verket. Jag förtätade slutligen mästerverket med några andra egna tillägg. Resultatet blev mycket lyckat, som att Stehn egentligen var just en reinkarnerad Rembrandt… och var det sätter mig själv kan man ju då fundera på… Det är nu ingen överhängande risk att tulltjänstemän skulle intressera sig för detta verk, då Stehn bär sina otidsenliga glasögon, men jag tycker att anakronismen knappt märks. Verket blev slutligen maffigt fernissat med påföljande patinering, och ett otränat öga tar litt miste på innehållet. Och då är jag nöjd. Jag hoppas verket ska glädja dig i många år, min mycket gode vän Stehn… och tack för alla superlativer.. ; )

Och här, de två barndomskamraterna mittemot varandra, de två “kungarna i exil”!

Verket i sin helhet:

Tänk att få bli förflyttad i tiden, till 1700-talet. En tid som alltid verkat så spännande i alla mina historiska romantiska romaner. I alla fall i dom vackra salongerna. Så sitter jag där i min vackra klänning med min kära man och blir avbildad. En tavla att hänga på väggen i mitt vackra hem. Ja, så kan man ju drömma att det var…..

Men så fick jag höra om Zigge, som kunde förverkliga min dröm. Han har gjort ett fantastiskt porträtt på mig och min man, som vi har gett oss själva i Silverbröllopspresent. Kanske en lite annorlunda present, men vi är otroligt nöjda. Tack för att jag fick känna hur det kändes att vara 1700-tals dam. Häftigt!!

Hälsningar Annika Lerman, Visby.

Så har då porträttet på Juholt hamnat dit det var avsett“… antingen hemma hos mig eller på kontoret”,  som han sa själv till min dotter Ottie, som han träffade på stan efter ett torgmöte. Han sa till henne att han var rörd över porträttet, och att det var bland de bästa presenter han fått. Detta gläder mig förstås, det gläder mig också att han fick det på detta sätt. Hoppas att det var kul för henne som aktiv i SSU på Gotland. Läs mer

Och så artikel i GT idag. Det är trevligt att vakna upp till att man är i tidningen. Men lite skeptisk är man nuförtiden, det kan ju bli lite felcitat och konstigheter. Bild på mig. Jag ser ok ut. Det blir bra när man får ta bilden själv och retuschera lite. Den var egentligen avsedd för min STONEFACE stayett… ; )

/…/ “Håkan Juholt uppskattade gåvan.
– Tavlan är fantastisk, säger Juholt under sitt gotlandsbesök. S-ledaren berättar att det tog en stund innan han såg de båda ansiktena träda fram:– Först såg jag Hjalmar Branting, men sedan såg jag ju hur jag växte fram, att det var mina ögon och min haka. /…/
– Jag tycker att det var roligt att han uppfattade Branting först och sen såg sig själv växa fram. Det ger en bra symbolik, det gläder mig att porträttet fungerade på det sättet, säger Zigge Holmgren. Tillbakablicken på Branting är alltså tänkt som en återspeglig till en politik där människovärde sätts före marknadsvärde.
– Jag har utvecklat en konstform där jag återger människor i historiska porträtt där de får iklä sig en annan rock och attribut, som lösgör dem från sitt vardagliga jag, att kunna se förbi den spegelbild vi aldrig riktigt är nöjda med som en spegling av vårt inre. Porträttet ska ge en mer rättvis bild av oss, spegelbilden är ju trots allt bakvänd, menar Zigge Holmgren”. /…/

Av Gotlands Tidningar, Text: Bengt Valentinsson, Mikael Carlson. Publicerad 2011-12-19 Läs mer

Hursomhelst, jag är väldigt förtjust i den där mannen och är övertygad om att han blir vår näste landsfader… Jag tippar också att han kan få röster oavsett politisk tillhörighet.

Juholt som Branting är också Veckans Porträtt här på POST-ART.

[André Berger]