”Gotlands tingsrätt huserar i lokaler som med all rätt är kulturminnesmärkta. Det är uppfordrande och innebär bl.a. att tingsrätten också värnat om att tingsrättens ska ha en konstnärlig utsmyckning som ”matchar” huset. Som en del av det avporträtteras sedan snart 15 år tillbaka också alla medarbetare efter avslutat värv på ett kreativt sätt”.    Mikael Mellqvist

POST-ART har under femton års tid fått beställningar på porträtt av tingsrättens notarier, på initiativ av Mikael Mellqvist, lagman på Tingsrätten i Visby. Bilderna i bildspelet är tagna 2013 och porträtten på väggen är nu mer än dubbelt så många. Mikael går nu i pension och tänker satsa mer på sitt måleri. Tack Mikael för alla beställningar och insatser för öns konstnärer genom åren! [See image gallery at blogg.post-art.se]

“Vernissagen av dubbelporträttet blev en strålande succé! Monica och Harald blev både överraskade och mycket glada över att se sig inkarnerade som strävsamt par på prärien.  

Tack för en lysande insats!”.                       /Anna Erlandsson

Roligt och kul på samma gång. Grant Wood’s “American Gothic” får en uppdatering. Kul att presenten blev lyckad efter allt hemlighetsmakeri. Hoppas ni får till en passande inramning. Vill ni ha en kopia till mycket bra pris så går det bra. Tack för beställningen, ännu en gång.     Zigge

Klicka här för bildspel

“Whatever is worth doing at all, is worth doing well”, ansåg fjärde earlen av Chesterfield. Sagt och gjort: som 50-årspresent bokades resa till Gotland och personlig seans hos Zigge för porträttering.

Inför besöket tillbringade jag timmar i galleriet; detta var ju nämligen det svåraste, att välja förlaga. Skulle man ta något som en betraktare direkt skulle känna igen eller något mer obskyrt mästerverk? I det första fallet med risken att ingen skulle märka något (”jaha, där hänger en reproduktion av Bellman”) och i det andra antingen ögonblicklig igenkänning (”jaha, där är du, men vad har du på dig egentligen?”) eller inte (”en tavla, gäsp”). Jag lutade nog mest åt ett mer känt verk, Gustav III, Strindberg, något av Zorn, ”Skräddaren” av Moroni (en av mina favoritmålningar), kanske – lite crazy – Munchs ”Skriet”.

När jag fick diskutera saken med Zigge i hans spännande studio blev det dock genast lättare. Han introducerade tanken att det kunde vara bättre att välja en förlaga som de flesta inte direkt kunde identifiera och försäkrade att slutresultatet faktiskt skulle kunna bli så bra att en betraktare blev osäker på om detta var jag eller någon förfader. Då hade vi lyckats. För bästa resultat borde hänsyn också tas till kroppsform (jag passar inte i Zorns självporträtt, möjligen tre av mig…), frisyr (peruk på förlagan gör det hela betydligt enklare), ansiktsbehåring, glasögon m.m.

Med dessa kriterier var urvalet nere till ett par tre tänkbara förlagor, av vilka jag valde Roslins porträtt från 1776 av den ryske diplomaten Alexander Borisovitj Kurakin (M1E i galleriet), inte minst för hans magnifika röda rock. Förutom att kropps- och ansiktsform stämde mycket bra kunde vi också få till exakt rätt ansiktsvinkel eftersom Zigge själv tog fotot i studion. Detta är, vill jag påstå, nyckeln till ett riktigt bra resultat. Det enda som fallerade var en dags skäggstubb, som prinsen definitivt inte hade, men som Zigge lyckades tona ner under efterarbetet.

Redan efter några dagar levererade Zigge ett första korrektur. Han visade sedan prov på ett oändligt tålamod med mina påpekanden, typ ”reflexen i höger öga är fyrdelad, men bara enkel i förlagan, och jag tror att huvudet kanske är någon procent för stort mot kroppen”, ja, ni förstår… Zigge passade också på att lära mig lite om, i detta fall, det sena 1700-talets manér inom måleriet. Mycket snart var vi bägge nöjda med resultatet, som nu också är ordentligt inramat enligt konstens alla regler, visserligen i en nytillverkad ram (jag lyckades inte hitta en passande gustaviansk ram i rätt storlek), men ack så fint.

Tack för samarbetet, Zigge!        Magnus S.

Vernissagen blev succe!! Detta trots att vi inte hunnit med ramen (det ska bli mahogny med liten guldlist är hypotesen, marin stil). Jag citerar Dag: “Han har gjort ett rasande grant porträtt som tyder på medial förmåga. Det är inte jag utan jag i mitt förra liv – genial!”

Bästa hälsningar,  Anna och hennes kolleger på InterPares

“För drygt en månad sedan så gifte sig ett par goda vänner till oss. Vi ville därav lämna över en oförglömlig present till dem som de kan ta med sig resten av livet. Vi fastnade snabbt vid POST-ART och Zigges konstverk då vi aldrig tidigare hade sett något liknande. Slutresultatet blev både hänförande och fantastiskt likt bröllopsparet med unika detaljer. Brudparet i sin tur blev väldigt överraskade och glada för presenten. Tack POST-ART och Zigge för ett både professionellt, effektivt och vänligt bemötande! Trevlig sommar Zigge!

Another post on the topic: Potency enhancers: evidence‑based answers to common questions

VECKANS GÄSTBLOGGARE:  STEHN SÖDERMAN

“Min gamle barndomsvän Zigge Holmgren, Digital Maestro av utsökt världsklass, hedrade mig nyligen på min jämna födelsedag med detta fantastiska porträtt av mig, på Rembrandts vis i renässansutförande, men utfört på… Zigges vis. Zigge har byggt upp det av – och från – ett antal skisser utförda av en av de största mästarna i världshistorien, Rembrandt Harmenszoon van Rijn, samt ett antal bilder han hade av mig. Inte bara har han lyckats fånga känslan och ljuset i denna kompilation, utan han har också lyckats att få undertecknad att se ut som vore han målad av Rembrandt själv. Jag är så utomordentligt nöjd med det här konstverket och slutar aldrig förvåna mig hur Zigge faktiskt får till det, hur det är möjligt, för jag vet att i ett porträtt som detta ligger det runt 50 lager. Det gäller att ha tungan rätt i mun, och det har Zigge. Well done, käre vän, och tack för den fantastiska födelsedagspresenten”.           Stehn

Kommentar av Zigge Holmgren:  Stehn Söderman, en gammal barndomsvän i exil i USA sen 11 år. Han är själv en snajdig målare, och som verkligen blommade upp efter att han fick min gamla basker (!), som han sen i stort sett sov med… Han har en förkärlek för kitschens okrönte kung Odd Nerdrum, och Herr Rembrandt Harmenszoon van Rijn, så till Stehns 60-årsdag så hade jag sen länge förberett en ny non-Rembrandt, det självklara valet. Jag använde mig av ett antal skisser och oavslutade målningar och studier, och Stehn som kronan på verket. Jag förtätade slutligen mästerverket med några andra egna tillägg. Resultatet blev mycket lyckat, som att Stehn egentligen var just en reinkarnerad Rembrandt… och var det sätter mig själv kan man ju då fundera på… Det är nu ingen överhängande risk att tulltjänstemän skulle intressera sig för detta verk, då Stehn bär sina otidsenliga glasögon, men jag tycker att anakronismen knappt märks. Verket blev slutligen maffigt fernissat med påföljande patinering, och ett otränat öga tar litt miste på innehållet. Och då är jag nöjd. Jag hoppas verket ska glädja dig i många år, min mycket gode vän Stehn… och tack för alla superlativer.. ; )

Och här, de två barndomskamraterna mittemot varandra, de två “kungarna i exil”!

Verket i sin helhet:

Det nya arbetarpartiet

Med tanke på det “ödesmättade” s.k. Supervalåret, så började jag raskt med att försöka mig på ett politiskt porträtt. Få förtjänar att bli sedda i ett annat ljus än just politiker, kanske främst de själva. Den politiska satiren har varit som bortblåst i decennier, det råder rent av stiltje på den fronten. Med tanke på att Alliansen använder sig av marknadsstrateger och reklambyråer för att sprida deras nya byline som “Det nya arbetarpartiet”, tyckte jag att det var så pass bisarrt att det var värt en replik. Arbetare som vi kommer ihåg dom är bortlokaliserade i mycket, nu i andra länder, men att klassklyftorna ökar mer än någonsin, de rikare blir rikare och tvärtom. Skyll-dig-själv idiomet växer sig starkare.

Jag tror att det är nyttigt att vi inser att klyftorna inte på något sätt är borta, och definitivt inte klassamhället. Den dialektiken är viktig för att bibehålla skärpa och fokus i det som kallas för debatt och det som förr kalladades “folkets rörelse”. Det moderna uttrycket “politiskt korrekthet” ger också en bild av ett samhälle som allt mer tappat de värderingar som ligger som grund för ett friskt samhälle, där alla klär sig trendriktigt för att sticka ut men följaktligen då ser ut som alla andra… och där nu allt är rätt och allt är fel, alla har rätt, och alla har fel…. Valparollerna ekar entonigt intetsägande och populismen och jobbskatteavdragen vinner mark. Sverige har blivit ett enda stort företag, där den enda rådande värdegrunden är ekonomi… “Förlusten av det gemensamma” tror jag är den mest kärnfulla beskrivningen av det som hänt.

Tidigare gjorde jag en hyllning till Håkan Juholt, som jag skänkte till honom. Han bar på en förhoppning av något nytt, en ny landsfader typ Branting, så porträttet på honom blev Håkan just som Branting. Ett vänligt porträtt. Den utomlands mycket travesterade “American Gothic” av Grant Wood av ett anemiskt jordbrukarpar i den amerikanska mellanvästern, är förlaga till mitt porträtt av Reinfeldt och hans “partner”… Jag har inte varit fullt så satirisk.. än.. men jag avvaktar lite, hans partner eller antagonist är i skrivande stund inte färdigställd… Det blev för fjolligt, för roligt med den först självklare Anders Borg, som vapendragare.

“Jag valde att förverkliga min DNA tavla och allt har levt upp till mina förväntningar. Nu har jag en tavla jag aldrig kommer göra mig av med och som för evigt får utgöra en central del i rummet. För mig handlar även inredning om vem man är och detta är jag. Extra kred till upphängningen som inte kan vara enklare eller snyggare. Rekommenderar detta till dig som vill ha något personligt och bara nöjer sig med det bästa samt tänker långsiktigt.

Informationen/faktabladet om mitt eget DNA som bifogades var verkligen rolig läsning. Förundrad över hur träffsäker faktabladet var, healing som en bekräftelse på vem man är och vissa av de egenskaper man besitter. Funderar på att skriva ut faktabladet och antingen rama in bredvid tavlan eller fästa på baksidan. Allt blir mer intressant och roligt med en historia bakom! 

Tackar konstnären Zigge Holmgren för ett pålitlig och väl bemött samarbete.

/Charlotte”

Tack Charlotte! Trevligt och kul på samma gång!
För mer information och beställning;  www.dna-art.se

Zigge Holmgren    /POST-ART/DNA-ART

Zigge gör kontinuerligt porträtt på tingsrättens notarier. Lagman Mikael Mellqvist, initiativtagare och tillika författare skymtar fram på… en del bilder. Själv porträtterad på baksidan av boken.

.
Söndagen 12 oktober hade Tingsrätten i Visby öppet hus. Det är ju inte alla förunnat att få komma hit och njuta av den konst som lagmannen Mikael Mellqvist under åren förvärvat från öns konstnärer. Han har också skrivit en bok om konsten på Tingsrätten. Där undertecknad är representerad med några porträtt av de notarier som jobbat i huset. Mellqvist har förutom sitt lite kontroversiella sätt att tänka kring Tingsrättens framtoning även fungerat som en slags modern mecenat för öns konstnärer. Detta föranledde mig att föreslå honom som “Årets Gotlänning” men glömde skicka in blanketten… till min och hans förtret….