VECKANS PORTRÄTT & gästbloggare: Mats Werners bröllopspresent till fru Ann på deras femtionde bröllopsdag! Grattis till er båda! Här är Mats historia runt det hela;

“För närmare fyra år sedan fick jag plötsligt för mig att det bara var två år kvar tills dess hustrun och jag skulle fira vår femtionde bröllopsdag! Vi vet ju hur viktigt det är att inte glömma dessa bemärkelsedagar och hur illa det kan gå för oss om vi glömmer! Alltså slog jag till när jag fann denna gamla målning i en antikaffär. Målad av Alexander Roslin som uppenbarligen föreställde ett par förfäder till oss eller rentav en tidigare inkarnation. Ramen bar den nötta inskriptionen: ”M le Patron Osquar Werner de Cumbla et Mme Marguerite Feuillerameau la Fleur par M A. Roslin”. Tänkte att detta väl vore en bra present till den 50-åriga bruden!

Nej skämt åsido. Jag fann en konstnär mm vid namn Zigge Holmgren i Visby som förvandlar gamla mästerverk till porträtt av samtida personer med hjälp av photoshoppande, måleri- och fernissningsteknik. Allt utprintat på målarduk! http://www.post-art.se/ är adressen. Nu vidtog jakten på lämpliga porträttbilder av hustrun som kunde passa in i det valda dubbelporträttet av Roslin. Det var en hel del som skulle stämma, ansiktsvinkel, ljusfall mm.

Fann inget sådant foto där hustrun uppträdde utan glasögon. Lyckades lura ut henne på balkongen i perfekt aftonljus från rätt håll för att ta foto med farmorsmors gamla glasögon från 1800-talet. Det gick jättebra tills jag efteråt konstaterade att trots mängden av bilder jag tagit hade hon lyckats slå ner blicken på varenda bild! Nu kunde jag inte upprepa ett sådant lurendrejeri utan att skapa misstänksamhet hos henne. Istället fick det bli svärsonen som invigdes i komplotten och vid ett tillfälle då vi tog en gruppbild av hela familjen, ropade han till Ann att ta av sig glasögonen och titta ”hitåt”, vilket hon villigt och intet ont anande gjorde. Själv hade jag sett till att ta ett bra och anpassat foto av mig iförd mina gamla lumparglasögon.

Zigge gjorde vad han kunde för att göra dessa båda fysionomier Roslinska. Han var dock tvungen att spegelvända hustruns ansikte och byta frisyr. Men utan att han hade en aning om det så hade han funnit en frisyr med blommor vilket ju var synnerligen anpassat med tanke på hustruns livsintresse.

Ann och jag besökte Visby en vårhelg förra året och när vi kliver ut från hotellet, vad får jag se tvärs över gatan? Jo Zigges ateljé med butik! Nu blev goda råd dyra. Jag lyckades smyga ut ensam för att kolla att inget avslöjande fanns i hans skyltning. Tanke nummer två var, ska vi “slinka in” och “av en händelse” låta Zigge ta ett bra foto….. Situationen uppstod aldrig.

Så blev det nya mästerverket färdigt och då insåg jag som ett blixtnedslag: jag har tagit fel på två år. Det var ju 50-årig förlovning vi firade för två år sedan!

Porträttet har således stått inslaget i min garderob i två år! Och eftersom vi dessutom hastigt och lustigt beslöt oss för att flytta förra året så gällde det att smussla med det under flytten. Men i fredags var det så äntligen dags. Flera möjliga presentationssätt hade övervägts under det gångna året. Allt från att åka bort och fira med familjen på någon trevlig herrgård och där hänga upp porträttet så att vi ”av en händelse” gick förbi det och sedan bara hakade ner det och gick, till att bara överlämna det rakt upp och ner. Men det visade sig svårt att samla alla barn och barnbarn samtidigt och absolut inte på den ”rätta” dagen då ju vårt äldsta barnbarn Klara gick ut nian med därtill hörande luncharrangemang och sedan avslutningar för alla de fyra skolbarnen. Så firandet fick bli i miniformat och utan Johanna och Youngan som inte kunde komma upp från Malmö förrän nästa helg och då flyger Pontus…..

Klockan 10 i morse (söndag) skulle vi embarkerat ångfartyget Mariefred i Stockholm för färd mot Mariefred med bubbel och lunch i den fina konversationssalongen på övre däck och avslutning i vår trädgård på destinationen. Det skulle varit en traditionsförlängare då vi förlovade oss för 52 år sedan i damsalongen på ångfartyget Norrtelje och hade vår bröllopsmiddag i samma fartygs konversationssalong två år senare.
Men därav blev intet heller eftersom en packning runt en manlucka i den ångpanna jag var med om att samla ihop pengar till för många år sedan trilskades och läckte och kom att innebära flera veckors försening av seglationssäsongen! Så vad göra nu? Ju det fick bli lite spridda firanden här och där och nu och då, men på själva bröllopsdagen överraskade jag iallafall hustrun när hon kom ner till frukost med mästerverket hängande på köksväggen!

Ann gifte sig iförd den Werner-Hardtska brudkronan som sedan 1943 tillhör Vaxholms Församling till minne av mina föräldrars bröllop i den kyrkan tio år tidigare. Guldkronan är en av församlingens fyra brudkronor vilka står till disposition för alla som vill gifta sig i den kyrkan. Den senast skänkta är tillverkad av Lena Linderholm, såväl Vaxholms- som Strängnäsbo. Brudar inom den Wernerska eller Hardtska släkten får dessutom låna den för bröllop även på annan ort”.

                                                                                                            Mats Werner